Fåglarna kvittrar eller har en massa andra konstiga ljud för sig. Ibland får jag för mig att de skrattar åt oss, men så kan det inte vara. Eller? De får låta hur de vill och jag ska lära mig att ignorera deras läten. Solen sken ikapp med dem och hade nog behövt någon timme till för att skapa en värmande atmosfär. Lite kyligt tyckte jag nog att det var. Jag önskade att jag lyssnat bättre på Lotta när hon rekommenderade långkallingar, men det ska väl inte behövas tänkte den tappre soldaten Berglund.
Han fick trots detta sällskap i solen, kylan och fåglarnas o-ljud av fyra kamrater. Särskilt roligt var det att se Anders på plats med ett nyrenoverat hjärta. (De andra närvarande ursäktar säkert detta infall av favoriserande skriveri?) Anders deltog inte i det långa spelet men spelade lika bra som vanligt när vi närmade oss green. Bra spel kan man kanske säga att det blev ibland. Förvånansvärt bra med tanke på förberedelserna. Resultatet blev jämnt såtillvida att vi var 3 personer med 16 som resultat. Resultatet blev däremot väldigt ojämnt när det gäller att få samma utdelning på varje hål. Det var det ingen som kom i närheten av.

I kraft av lägst handicap lyckades alltså Staffan kamma hem årets första officiella, protokollförda runda. Grattis till mig! Nästa vecka får vi försöka igen. Då hoppas vi på fler kamrater och bättre resultat. Tills dess får ni ha det så bra.